byggblogg

Nu (2016-01-26) har det kommit på pavatexskivor men det kommer på nästa bild. Vad jag tänkte på var att nämna de nätter som jag sovit ganska lite och våndats ganska mycket. första gången var då jag fick för mig att schaktmassorna kunde fördelas över tomten så att vi slapp kostnaderna för dessa åtskilliga lastbilskörningar. Men mängderna överträffade min föreställningsförmåga och tomten/platsen var i mina ögon förstörd. Snålheten bedrar visheten skulle man kunna säga fast nu fanns ingen vishet och bedra. Det slutade med att vi dagen efter fick samla ihop jordmassorna och köra iväg dem i alla fall.

Vad mer? Jo, då vi skulle till banken och kolla åra lånemöjligheter och jag i min oro raderade den lilla matematiska förmåga som fanns och räknade med 25 % ränta i stället för 2,5. Tala om lättnad då vår kära bankdirektör presenterade månadskostnaden.

Ja, mycket har hänt och fortsätter att ske men mest är vi nog tacksamma och fascinerade över hur allt hamnar på rätt köl och fortsätter framåt. Vi har skapat förutsättningar för någonting som vi nu åker med i. Det är i sig fascinerande – vad gäller ofrånkomlig tillit. Inte passiv på något sätt; utan just ofrånkomlig.

 

Det är fiffigt det där lättbalkssystemet måste jag säga. Första dagen sköt det i höjden med en rasande fart. Detta till vår och omvärldens förvåning, förundran och förtjusning. Hjälp! hojtade någon. Fantastiskt! någon annan och så håller det på; både inombords som utombords.

Detaljer och bevismaterial föreslås en att spara på. Rätt som det är har något glömts bort och av vårt kära minne förvanskats efter tycke och smak för berättigande och gagn av någonting helt annat; hoppsan så det kan bli säger vi då och struttar vidare på livets stig med högröda öron.